Blomsterlupin, det vackra som inte skall vara

Ut och slåss mot lupiner!

En otrevlig överraskning när vi skulle börja anlägga bäddarna var att den invasiva arten blomsterlupin hade tagit över i princip hela ytan vi skulle odla på. En invasiv art är en art som tagits hit av oss människor och sedan spritt sig på ett sätt som gör att de riskerar att slå ut inhemska arter.

Blomsterlupinen binder så mycket kväve i marken att den konkurrerar ut våra svenska ängsblommor vilket påverkar den biologiska mångfalden negativt. Den etablerar sig lätt på näringsfattig och solbelyst mark, som tidigare varit rik på andra arter.

Vi valde att ta fram lien (samt el-röjsåg med gräsklinga) och försöka begränsa dess framkomst genom att slå av blomställningarna vid blomning så frösättning aldrig sker, det första året slog vi ytan fem gånger. Blomsterlupin är svår att bekämpa eftersom den har långlivade frön som kan ligga i jorden och vänta på rätt tillfälle att gro. Arten kan även lagra mycket näring i sina rötter. Den lagrade näringen gör att den kan skjuta nya skott även om den blir avslagen år efter år. Vid uppgrävning eller flytt av jord kan även små rotdelar bilda nya plantor.

Nästa år ska vi experimentera lite med hur vi kan använda näringen som finns i blomsterlupinen till odlingen. Eftersom den fixerar sitt eget kväve gödslas marken och vi tänker att den därmed kan användas som täckmaterial för att tillföra näring i odlingen. Det är viktigt att det bara är stjälkar och blad i växtmaterialet då fröerna kan eftermogna. Vi kommer även testa att använda en del av växtmaterialet efter slåttern till att göra näringsrikt gödselvatten genom fermentering.